vevvs

Min förlossningsberättelse

Då var det dags att berätta om dagen med det stora D't - Min förlossning.
Allt började natten från fredag (14/5) till lördag. Vi hade haft besök på kvällen och vi la oss sent, somnade runt kl 12.
Ca kl. 01.45 vaknar jag och har som en riktig magknip, jag kopplade inte att det var en värk direkt utan jag trodde bara att jag
hade sjukt ont i magen. Gick på toa och va nästan helt hundra på att lite av mitt vatten hade gått. Jag får sedan värkar var femte
minut och vattnet fortsätter att sippra ut. Jag väcker M och säger att jag tänker ringa förlossningen, han är helt yrvaken och förstår
knappt vad som händer haha. Jag ringer in och barnmorskan jag pratar med säger att det säkert kommer att ta tid, så jag avvaktar lite.
Men jag klockar alla värkar och de håller i sig i 1 minut varje gång och kommer var femte minut, PLUS att mitt vatten som sagt sipprar ut.
Jag ringer sedan in igen 03.50 och berättar hur läget är, då säger dom att jag får åka in och dom förbereder ett rum till mig. Spännande!

Vi kommer in ca kl. 04.40 och jag blir inskriven. Blir påkopplad CTG för att mäta bebisens hjärta och för att se hur starka mina värkar är.
Värkarna är fortfarande lika täta och gör väldigt ont, så jag blir erbjuden smärtlindring. Får tensplattor som faktiskt underlättar lite,
sätter mig även på en yogaboll och guppar vilket jag tyckte hjälpte under värkarna. Blir även undersökt för att se hur öppen jag är.
Till ren besvikelse är jag bara öppen 1 cm. Men jag får stanna kvar eftersom mitt vatten hade gått. Tiden går och värkarna gör mig
så trött, så jag får en morfinspruta som ska få mig att slappna av lite emellan värkarna. M tog med sig vår Macbook så vi kollade
på massa Harry Potter filmer haha (våra favoriter). Morfinsprutan får mig iallafall att kunna somna till lite mellan värkarna.
Det börjar bli fullt på förlossningsavdelningen och eftersom att jag inte öppnas mer så blir vi flyttade till BB sålänge.
Efter ett par timmar börjar jag må sjukt illa och värkarna gör riktigt ont, så jag blir flyttad till förlossningen igen.

Jag blir återigen undersökt och bara hoppas på att något hänt, men nej jag är fortfarande bara öppen 1-2 cm.
Det börjar diskuteras ifall jag kan få epidural som var min högsta önskan, egentligen ges det inte om man är öppen så lite som
jag var men samtidigt var jag ju helt utslagen av dessa täta och långdragna värkar som hållit på i timmar, så det bestäms att jag får det.
Men under tiden så börjar jag må riktigt illa igen och spyr som en idiot. Detta var det jag fruktade som mest nästan, för jag har sån fobi
för att spy. Det pågår ett tag fram tills epiduralen sätts i, och den kändes knappt att få om man jämför med värkarna! Nålar har aldrig
varit ett problem för mig. Nu kan jag äntligen slappna av och somna till mellan värkarna som inte längre gjorde alls lika ont. Och M
får mata mig med lite vindruvor, hallon och juice. Men det var ingen lång vilostund, för sen kommer barnmorskan in och vill ge
mig värkstimulerande så att jag någon gång kan få föda! Vilket verkligen var bra, för nu var vi alla trötta på denna väntan.

Runt kl.22 blir jag undersökt igen och nu har jag ÄNTLIGEN börjat öppnats (ca 5 cm), vilket inte är alls mycket egentligen men
för mig kändes det som ett riktigt halleluja moment, eftersom det inte hänt ett smack på typ 20 timmar. Nu kommer värkarna igång
ordentligt och smärtan blir outhärdlig igen. Sätter mig på yogabollen och blir även erbjuden lustgas som jag börjar ta direkt. Börjar på
minsta effekten men får snabbt öka mer och mer. Härifrån är allt lite som en dimma för mig, det känns som att allt hände på bara någon
timma även fast det tog ca 6 timmar till. Det har jag lustgasen att tacka för haha! Jag minns att jag tjatar på M om att få juice hela tiden.
Så han får springa ut och in för att fylla på mitt glas titt som tätt. Värkarna blir otroligt påfrestande så jag bara suger i mig lustgasen.
Dock blir värkarna lite för intensiva för bebisens hjärta slår väldigt oregelbundet, så barnmorskan fick "sänka" värkstimuleringen.

Blir undersökt igen ett par timmar senare (har ingen alls koll på vilken tid), men då har jag äntligen öppnats 9 cm!
Dock är det för tidigt för att krysta men det går knappt att stoppa krystvärkarna. Nu är allt verkligen som en dimma för mig.
Men tillslut öppnas jag 10 cm och då säger barnmorskan åt mig att krysta när värkarna kommer. Från att jag börjar krysta så tar
det 40 minuter tills vår lilla prinsessa kommer ut. Dock var det inte över här, hon kom ut med navelsträngen runt halsen och hade
även bajsat i fostervattnet precis innan hon kom ut, så vattnet var alldeles svart och hon såg helt livlös ut… Barnmorskan skakade om
henne och sedan fick flera stycken springa ut med henne och M sprang även efter. Jag ligger där helt slut och förstår inte vad som händer.
Moderkakan kom ut av sig självt nästan direkt efter, det gjorde inte ont för fem öre. Fick sys något stygn men inte mer än så, det kändes bra.
Bara några sekunder efter att dom sprang ut med henne hör jag hur hon skriker, dom kommer då in med henne och jag stortjuter av glädje
att se vår lilla älskling. Dom la henne i min famn och hon och blev alldeles tyst. Vårat mirakel, våran skatt, vårat liv, vårat allt, våran Céline.

Jag skulle aldrig ha klarat detta utan Magnus, han var så otroligt peppande hela vägen. Han gjorde allt jag bad om och även mer.
Han hämtade allt jag bad om, han masserade mig när jag hade ont, han klappade och höll om mig när jag fick värkar, han andades med mig,
han berömde mig hela tiden och var bara helt underbar. Magnus är redan och kommer att fortsätta vara den bästa pappan till vårat barn!


Gud så gott detta smakade efter denna långa förlossning!


Detta var bara några timmar innan allt sattes igång, så sjukt.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas